Dagbok SM 2021, del 1 av 5

Under Sverigemästerskapet i karting 2021 skrev jag dagbok i husvagnen på kvällarna. Det här är den första delen, dag ett av de fem dagarna vi tillbringade i Rasbo utanför Uppsala.

/ Anna

Dag 1, tisdagen 3/8, inofficiell träning

Som vi sett fram emot det här! Nu är SM-veckan äntligen här. Vi ska få köra SM för första gången. Svenska mästerskapet! Det här är stort. 

Redan igår kväll när vi kom med husvagnen var det nästan fullt på campingen. Elkablarna ringlar kors och tvärs mellan husvagnar, husbilar och racebussar med bodel i. Överallt grillas det till kvällen. Jag hör skånska, till och med danska och jag hör norrländska och allt däremellan. Förarna har licenser från Malmö till Voullerim och alla har vi sammanstrålat här på Rörken Motorstadion i Rasbo utanför Uppsala. 

När man går genom depåområdet tycks de stora teamtälten aldrig ta slut. De är enorma kolosser som i kvällsmörkret tycks självlysande. Vi har dock vårt eget 3×3 meter stora tält som står ganska nära pregrid. Vi mekar och sköter allt själva. Lite hjälp har vi trots allt av vår kart- och motorleverantör i det lite mindre teamtältet mittemot. Runt oss finns andra små tält med våra vänner, klubbkamrater och andra som kör med samma chassimärken som vi. Här finns nära till hjälp och goda råd från folk från olika kartingklasser.

Idag har det varit första träningsdagen, den inofficiella träningsdagen. Det har varit tre träningspass, besiktning med skanning av racedäcken vi hämtat ut, träningsdäcken, regndäcken och chassi samt motorer och det har varit förarsammanträde. Vi har läst på i reglerna för SM och vi försöker förstå vad som gäller, det är inte som en vanlig tävling och det gäller att göra rätt, ha rätt armband på för behörighet till pregrid, tänka på hur däcken ska hanteras osv.

Tre träningspass, det är inte så mycket, men det är många klasser och grupper som ska träna och de två första passen var 20 minuter vardera och det sista 13 minuter. Normalt ligger ett träningspass på 10 eller möjligen 15 minuter. Det är mycket som ska testas och få pass med många timmar emellan så det gällde att tänka lite annorlunda.

På första passet var vi redo efter halva tiden att ta in Oskar. Vi kollade däckstryck och hörde hur han upplevde greppet i banan. Det var hyfsat, men hade det inte varit det var vi redo att lyfta upp karten och ändra inställningar lite snabbt, men det behövdes inte.

Till andra passet skulle vi ta in Oskar efter halva tiden och byta hjul till sprillans nya däck och skicka ut honom igen för att känna hur stor skillnad det blir. Vi var inte de enda som hade kommit på den idén. Ungefär samtidigt gick halva startfältet, som består av 34 J60-förare i depå för hjulbyte. Snabbt hoppade Oskar ur karten och vi lyfte upp den på mekvagnen. Hjulen låg redo på marken i rätt ordning och Markus tog skruvdragaren och gav sig på bakhjulen och jag tog spärrhylsan och skruvade loss framhjulen och så snabbt på med de nya hjulen. Lyfta ner karten, hoppa i och så iväg ut på banan igen. Vår idé var alltså inte unik, men det var åtminstone en bra idé.

Det visade sig att Oskar är ganska snabb. Han är inte långt bakom de duktigaste förarna i Mellansverige och Sydsverige och de förare som tävlar i Italien. Hur långt det räcker när det väl gäller får vi se framöver, men det är med en bra känsla i magen som vi kryper ner i sängen i husvagnen såhär på kvällen efter första träningsdagen. Förhoppningsvis gör vi inte helt bort oss i vårt första SM.